Synopsis

“Det började med farsoten. Och innan vi visste ordet av det seglade vi västerut – rakt mot det Cordovska moderlandet. Vi trodde att det som väntade var ära och storhet. Men den mardröm som mötte oss kan inte beskrivas med ord.”
- Vibeke Köhler-Faust, fotknekt.

Minea år 321.

falkar0001Den Storjakowska handelsfederationen kallad Gillet och Cordoviens militärmakt har under många år stångat sig blodiga över kontrollen av Jorgala. Kriget verkade utan slut, men så under vinterhalvåret 319-320 slöts så äntligen ett vapenstillestånd i syfte att evakuera krigströtta soldater på bägge sidor av konflikten. I samband med detta drogs även en tillfällig gräns genom Jorgala. Gillet tog kontroll över de norra delarna medan Cordovien behöll sitt fäste i söder. Gillet i enlighet med önskemål från skaegiska flyktingar inledde en process för att återupprätta skaegiska bosättningar och många sydskaegi kunde återvända hem. För en tid verkade det som att en fredsprocess faktiskt var inledd. Men sommaren år 320 inleddes skärmytslingar kring den uppsatta gränsen och många fruktade att kriget åter skulle blossa upp med full kraft.

Men det blev inget krig med full kraft. Istället började plötsligt märkliga rapporter komma in från fronten. Något hade inträffat. En sjukdom. En farsot spred sig bland soldaterna och orsakade total panik. En hittills okänd lungsjukdom med dödlig utgång hade tagit fäste längst hela fronten och stridigheterna avstannade tvärt. Sjukdomen började kallas ”blodlunga” eller ”rödlunga” på grund utav de stora mängder blod som de drabbade hostade upp vid sjukdomens slutskede. Även andra symptom som förvirring och okontrollerat raseri dokumenterades. Kort efter sjukdomens uppkomst spred sig paniken så väl inom Cordoviens som Gillets led. Sedan började anklagelserna. Både sidor beskyllde varandra för sjukdomens utbrott och vapenskramlet överröstade snart alla försök till reson. I Gillets hemland Dönland började flera farmaceutiska företag arbeta med ett botemedel och snart florerade marknaden med flertalet mer eller mindre framgångsrika preparat. Som bäst kunde sjukdomen bromsas och priserna på medicinsk utrustning skenade.

Inledningsvis höll sig Cordoviens styrande organ Salen passivt. De inledande rapporterna om farsoten avfärdades som propaganda och inga åtgärder vidtogs. Men till slut höjdes rösterna från den militära ledningen till den grad att en mindre kupp genomfördes. De Salsråd som avfärdad allvaret med sjukdomen avsattes och en medicinsk forskningskommission installerades. Flertalet forskningsstationer upprättades i så väl Cordovien som i Jorgala.

Under processen upptäckte cordoverna att en stor del av den jorgalska befolkningen helt eller delvis verkade immuna mot rödlunga. Upptäckten ledde till att flertalet jorgaler mer eller mindre frivilligt transporterades till forskningsstationerna för närmare undersökningar. Många jorgaler var oförmögna att ge en förklaring men i historiska dokument återfanns en märklig berättelse. Under det forna Storjakowiska Imperiets ockupation av Jorgala så härjades armén av en sjukdom vars beskrivning var skrämmande lik blodlunga. Det berättades om en förbannelse frambringad av Jor, Jorgalernas gud, för att slå ner på ockupanterna. Informationen avfärdades snabbt som en folksaga men en särskild aktionsgrupp inom kommissionen bildades i hemlighet med syfte att gå till botten med berättelsen.

Det stod tidigt klart att det inte var i Jorgala utan i det Cordovska moderlandet som svaret på gåtan om rödlunga skulle stå att finna. Gamla skrifter berättade om en malmrik bergstrakt i norra Cordovien dit Imperiet skeppade jorgalska fångar i syfte att upprätta järnbruk. Platsen var sedan länge övergiven men sades numera husera ättlingar till de ursprungliga fångarna. Samma fångar som enligt skrifterna varit medlemmar i en numera försvunnen gren av den jorgalska tron. En fruktad grupp fanatiker som inte bara var ökända för att vara det dåvarande Imperiets mest hårdnackade motståndare, utan också förvaltare och utövare av den Jorgalska trons esoteriska element. En sedan länge bortglömd gren som fångarna enligt skrifterna fortsatte utöva i sin fångenskap, fram till sin ofrånkomliga död och lägrets förstörelse flera år senare.

Aktionsgruppen grundade en utpost på platsen för det sagda fånglägret som kom att kallas ”Utpost 214”. På platsen fortsatte cordoverna den forskning som imperiet startade för alla dessa år sedan. En arkeologisk utgrävning startades och snart därefter började man forsla dit jorgalska ”frivilliga” för fortsatta studier.

För kompanicheferna i Gillet är farsoten ett bestående hot – men samtidigt en möjlighet. På grund av rödlunga står den jorgalska fronten i princip orörlig och kräver få resurser. Det framstår att Cordovien är uppenbart försvagat. I en handling av visst övermod tas därför ett beslut vars like inte skådats på årtionden. Ett direkt angrepp mot de Cordovska hemöarna. Gillet menar att man med en enda kraftansamling kan slå hål på Cordoviens hela militära infrastruktur. Man anser att ett rättskaffens slag mot Cordoviens krigsproduktion kommer att hindra att den jorgalska fronten förstärkts och kriget kommer därför kort efteråt att vara vunnet. Ivriga med sin plan sätter Gillets militära ledning samman operation ” Die Gerechte Faust”. Den ekonomiska situationen har tack vare farsoten förbättrats genom att enorma summor investerats i Gillets forskningsavdelningar, flera medicinska företag stödjer operationen och intresserar sig  kraftigt för Cordoviens forskning i området kring Utpost 214. Segrar Gillet så kommer enorma medicinska landvinningar att erövras, för att inte tala om ett förmodat enormt krigsbyte från cordovska metallbruk och smedjor. För många dönländska legosoldater uppenbarar sig plötsligt möjligheten att få strida på cordovsk jord, något som endast de åldrade och ärrade veteranerna kan skryta om. Rödlungans härjningar till trots så fylls skeppen snart av knektar berusade av krigslust. Under vapenskrammel, hurrarop och trummors dån styr åter skeppen mot Cordovien med historiens vindar i seglen.

Samtidigt, på andra sidan havet, börjar Cordovien kalla hem stora mängder trupp från Jorgala. Efter åratal av krig har moralen börjat falla hos de en gång så stolta Cordovska fänikorna. Revolutionen som skulle svepa över världen som en skogsbrand har svalnat och efterlämnat sig krigströtta, skadade och instabila veteraner som inget annat vill än att komma hem. Tusentals Cordovska gardister strömmar hem över havet mot en tid av välbehövlig vila, kärlek och lugn i ett hemland som inte sett krig på många år. Lite vet de att deras erfarenhet och disciplin åter kommer att bli avgörande i en ännu större kamp än den de just lämnat – när de kort efter sin hemkomst åter kommer marschera i strid. Men när klockorna klämtar och fyrarna tänds marscherar den ändlösa Cordovska armén inte med skräck och fara i blicken, utan med en ilska som inte setts sedan innan revolutionen. För även om kampen i Jorgala börjat kunna ifrågasättas, så är det få som tvekar att försvara moderlandet. Motiverade av överlevnad, fostran och patriotiskt raseri står den Cordovska armén redo att försvara landssjälen mot de som med krut och eld kommer farandes under ondskans svartgula segel. Men frågan på allas läppar är simpel – kommer det räcka den här gången?

Läget just nu

Dönland, Gillets hemort, kämpade hårt mot blodlungans härjningar till en början. De egensinnade stads-staterna landet över närmade sig för åtminstone en kort tid någon form av överenskommelse. Gamla konflikter lades åt sidan och under Gillets ledning upprättades ett antal ”säkra områden”. Många städer stängdes helt och införde karantän för att kontrollera farsoten. Detta initiativ väckte dock protester och rösterna höjdes till den mån att samarbetet tvingades avslutas. Istället menade många att ansvaret borde ligga på Dönlands många forskningsföretag. Av rädsla för att tappa värdefulla allierade så beslutade Gillet att marknaden var öppen för fri forskning och försäljning av botemedel.

Något direkt botemedel har till dags datum inte uppfunnits men flertalet bromsmediciner existerar på marknaden till ofta väl tilltagen kostnad. Detta har förvisso medfört en välbehövlig ekonomisk återhämtning för många företag men människor lider fortfarande av sjukdomen och fler insjuknar för var dag. Rädslan för att deporteras från städer och samhällen gör att många ljuger om sin hälsa och paranoia råder ständigt.

Cordov KSPBeslutet att åter invadera Cordovien har däremot höjt moralen Dönland över. Företagen investerar sina nyfunna förmögenheter i Gillets invasionsplaner och soldater bunkrar upp på mediciner. Många forskningsföretag rekryterar dessutom egna militära styrkor för att aktivt delta i kriget. Rivaliteten mellan dessa företag är stor och många kompanier kan välja och vraka mellan anbuden. För ett tag verkar folk ha glömt bort blodslungans härjningar men den gör sig fortfarande påmind gång på gång. I norr har de skaegiska folken isolerat sig i rädsla för smittan. Ett antal modiga hirdar har dock trotsat den självvalda exilen och anslutit sig till Gillets flotta. Skepp från den Svarta Solens Brödraskap har även blivit en vanlig syn i de Dönländska farvattnen även om ingen ännu vet vilken roll de tänker anta i det stundande kriget. Hittills har de bemötts med stor försiktighet.

Cordovien har enligt tradition varit mycket försiktiga med att agera på farsoten. De tidiga rapporterna från Jorgala avfärdades till en början som fientlig propaganda. När smittan var ett faktum tog det dessutom ytterligare tid innan beslut om handling kunde genomföras. Detta väckte stor ilska hos många och ledde till en mindre statskupp där rådsmedlemmar inom Salen avsattes. Snart därefter kom ett forskningsinitiativ under Templets ledning och i samarbete med Danna’Gil att grundas. Detta skedde dock till stor del i hemlighet och under tiden arbetar Cordoviens välorganiserade sjukvård med att göra vad de kan för att hålla smittan i schack. Lyckligtvis har arbetet varit mer framgångsrikt jämfört med det kaotiska Dönland – men varje dag ställs den Cordovska staten inför nya utmaningar.

Förändringarna inom Salen spädde på oron som härjat Cordovien redan innan blodslungans utbrott. En bubblande konflikt mellan Salen och Templet började plötsligt koka över. Templet, den Cordovska statens religiösa och folkliga arm, hade sedan lång tid tillbaka börjat tappa inflytandet över sitt folk tack vare Salens alltmer aggressiva propaganda. När nu Salen för en stund visade sig försvagad genom statskuppen så tog Templet sin chans. Ord om misstro och förräderi mot folket spreds som en löpeld. Vissa mer fanatiska prelater började predika om smittan som en straff mot de som förlorat sin sanna nationella anda. Cordovien hade börjat rensa ut sina egna för att stärka landen inför framtida prövningar. Dessa dömande profetior ledde snart till lokala uppror och upplopp.

Cordoviens hemmavarande militär prövades hårt av upploppen men protesterna kunde med tiden kontrolleras efter att man börjat ge vika för delar av Templets krav. De ännu svaga och nytillsatta salsråden tvingades inse att Templets inflytande över cordoverna inte längre gick att ignorera. Templets folk tog fler och fler platser i  den Cordovska maktapparaten och började snabbt att stensätta och utöva sitt inflytande. Även om våldet nu är över så är den politiska kampen mellan Templet och Salen långt ifrån avgjord. Istället har en intern maktkamp blossat upp hos befolkningen och cordoverna har öppet börjat visa sina lojalitet till antingen Salen eller Templet med hjälp av armbindlar och politiska möten – på sitt sätt kan man säga att Cordovien fått sina första politiska partier.

Till Cordovien återvänder varje dag veteransoldater från Jorgala med hopp om vila, rast och lugn. Härjade av kriget står nu dessa soldater åter i sitt älskade hemland – men det är inte längre samma land de lämnade. Deras kamrater är inte de samma som de en gång lärde känna och deras hemkomst är varken festlig eller belönande – istället tvingas de rakt in i mitten av en intern politisk konflikt då både Salen och Templet lägger all sin makt på att rekrytera soldater och vapenmakt till sina led. Allt detta till trots kommer soldaterna åter att tvingas spilla sitt blod för Cordovien, för mitt under denna interna maktkamp återvänder den gamla fienden från förr. Gillets knektar som nu satt sin fot på det heligaste av allt – moderlandet.